Promise me to catch her every time she falls
Varför är det så jäkla lätt att falla tillbaka i något dålig om man redan varit där?
Varför har jag så mycket lättare att se det som är dåligt, känna det som gör ont och omedvetet fokusera på det? Varför kan jag inte se det som är bra, känna det som gör mig lycklig och fokusera på det?
Jag trodde att alla bitar skulle falla på plats nu, men jag antar att vägen upp tar lång tid. Att jag måste vänta. Jag längtar tills jag får känna den riktiga lyckan, det är allt jag vill just nu.
Never give up on love
" The moment I woke up I turned around and looked into your eyes. You were already awake. ”Stay with me” I whispered with my almost non existing morning voice. ”I want to” you said. ”but i cant”. You kissed my dry lips and put your hand over my face. We looked into each others eyes, and with only an hour til you were leaving I knew there was nothing I or you could do about it. But i still whispered ”please?”. We made love and got dressed. Took pictures of ourselves standing in front of the window. The morning light was painting the room with a beautiful colour. You packed your bags while I showered. Then I got dressed while you showered. We were both kinda quite. Once in a while we would laugh about something, hug each other for a few seconds while I repeated the same words, or just look at each other. But most of the time we were busy waking up. None of us are morning people. Outside it was snowing. You carried your heavy suitcase up the hill and i took the lighter one. We got on the bus and got off at the station where the other bus was gonna pick you up. I leaned against your shoulder and a couple of tears rolled down my cheek. You touched my face and said ”don't cry”. I tried to say goodbye maybe 5 times, pulling myself away from you. But every time I came back, held you close and said the same words over and over again. ”I don't want you to leave. please stay”.This could be a sad story but its not.I found real love.The real real love. Not the kind that will make you cry at night, or ask yourself why he said that, or kissed that other girl, or why he isn't sure about us. The real L-O-V-E. The person I know will love me for the rest of my life. I know it sounds crazy. I thought I found that in those other boys when I met them to. But I was wrong. And this feeling is so different. Its trust. I am calm. For the first time in years. "
Never let distance be a reason to give up. Its worth it. Real love is always worth it.
Never let distance be a reason to give up. Its worth it. Real love is always worth it.
Kommer funka, måste funka. Nånstans där så finns vår plats
För hon var bäst, men kommer aldrig mer tillbaks
För hon, flyger iväg som ett pappersflygplan
14 september
Nu har jag äntligen städat och gjort klart en uppgift i skolan. Skulle egentligen ha gjort det i måndags:)
Jävligt komplicerat. Men kanske är det nån som förstår.
Är jätte mycke jag skulle vilja skriva... Men jag är så cp för ibland när det verkligen är så mycke jag vill berätta är det som att jag inte kan. Jag får inte ut någonting och jag hittar inga ord. Det är inte bara det, utan när jag är nere och verkligen mår dåligt så kan jag inte göra nånting annat än att vara ledsen. Det är faktiskt det jobbigaste med mig, jag hatar det. Det är anledningen till att jag inte gjorde det jag egentligen behövde i måndags. Asså det kan vara sånna himla små saker, men det går bara inte göra dom, jag kan inte gå ut och hitta på något annat och liksom skaka av mig det och försöka ha kul.. Och det är så onödigt. Jag vet att jag inte behöver må dåligt över just dom sakerna, att det bara är jag som kan påverka dom. Om jag ska förklara hur det känns, är det som att det är något som trycker så jävla hårt på hjärtat, på hela mig, och jag är helt hjälplös. Jag blir så jävla arg också för att jag mår egentligen bra, jag mår ju inte dåligt längre. Jag har fått som jag vill och jag är lycklig. Men det är som mitt undermedvetna letar fel?
Jävligt komplicerat. Men kanske är det nån som förstår.
Nu ska jag nog göra nåt att äta, kanske titta lite på One tree hill. Ha det bra♥
What are words if they're only for good times
"Those words, they never go away. They live on, even when we're gone."
"What kind of guy would I be, if I was to leave when you need me most."
Kärlek är två människor som ger sina hjärtan till varandra, villkorslöst. Det är verkligen vad det handlar om. Det är inte den sagolika världen som aldrig innehåller smärta. Det är två själar som möter allting tillsammans, och förminskar smärtan, med villkorslös kärlek.
Jag vet att alla tror att, om himlen finns är jag förlorad. Känn ingen sorg för mig Göteborg.
Den kvällen, den tröjan jag fick av dig, dom dagarna
Du var så snäll och jag älskar hur du är och vad du gör för mig och alla du älskar.
Så många känslor. Glädje, rädsla, kärlek, undran. Jag vill alltid ditt bästa och jag ville inte lämna dig när du behövde mig som mest. Jag hoppas av hela mitt hjärta att du gör rätt val nu.
Jag älskar dig tills rymden tar slut
00:57
Kom just in för ett tag sen efter att ha lämnat av min pusselbit en bit på vägen hem. ♥
Imorn börjar skolan, och det känns bra. Hoppas att allt blir bra nu, det var ju det här jag ville. För just nu kan jag inte ens förstå att jag bor här, att jag ska börja om skolan, att jag är tillbaka där jag kände trygghet. För några månader sen trodde jag verkligen aldrig att jag skulle sitta där jag sitter nu. I en egen lägenhet, i den staden jag ville tillbaks till. Jag hoppas verkligen, och tror att nu när skolan drar igång så kommer alla bitar falla på plats, att jag äntligen kan känna att jag har en stabil plattform att stå på i mitt liv. Då kommer allting annat bli så mycket lättare, och jag kan fokusera på annat och andra mål än att bara gå igenom dagen.
Imorn börjar skolan, och det känns bra. Hoppas att allt blir bra nu, det var ju det här jag ville. För just nu kan jag inte ens förstå att jag bor här, att jag ska börja om skolan, att jag är tillbaka där jag kände trygghet. För några månader sen trodde jag verkligen aldrig att jag skulle sitta där jag sitter nu. I en egen lägenhet, i den staden jag ville tillbaks till. Jag hoppas verkligen, och tror att nu när skolan drar igång så kommer alla bitar falla på plats, att jag äntligen kan känna att jag har en stabil plattform att stå på i mitt liv. Då kommer allting annat bli så mycket lättare, och jag kan fokusera på annat och andra mål än att bara gå igenom dagen.
Jag saknar dig fina lillebror♥
Hela världen är så underbar om man är korkad tom och glad
Jag har bara velat skriva av mig, och nu har jag kommit hem så nu ska jag göra det!
Jag tänker väldigt mycket, det har jag nog alltid gjort. Men aldrig på samma sätt som nu, på det senaste året har jag gått igenom så mycket olika saker som har fått mig att tänka ännu längre.
En sak som jag brukar fundera på är att vissa människor är medvetna om så mycket mer än vad andra är.. Jag har vänner som har varit med om många tragedier i deras liv, varit deprimerade, och inte alltid känt sig trygga utan har haft stora motgångar. En av dom tänker nästan alltid precis som mig, hon förstår mig som inte många kan. Sen vet jag så många som nästan alltid har haft det tryggt, nästan alltid bott på samma ställe, deras föräldrar har aldrig skiljt sig och de har inte varit med om några speciella tragedier. Nu tog jag bara ett exempel och det behöver inte vara just så. Men jag menar att dom kan ha varit väldigt ledsna men aldrig känt den där djupa smärtan. Jag undrar hur deras liv är för dom? Hur tänker dom? Är livet bara en rak väg med olika roligheter och ledsamheter? Men inget värre eller bättre än så? Jag tror att man inte känner känslor lika starkt. Man vet inte hur det är att vara sådär riktigt ont-i-hela-själen ledsen, eller varit sådär stumt och dämpande deprimerade. Men inte heller känt den där äkta lyckan. Alla deras känslor är så mycket mer ytliga, man vet ingenting mer än det.
Nu menar jag verkligen inte att det är något dåligt att vara "ytlig". Inte heller att det är något dåligt att vara djup. Jag tror det är varken eller.. Man är det man är, det är ens personlighet, ens själ. Vissa mognar till något djupare förr eller senare, andra gör det aldrig.
Men ganska ofta har jag ett skal för att slippa dom djupa känslorna, ibland känner jag hellre ingenting för det är så mycket lättare. Det är så mycket lättare att vara ytlig.
Tragically
Det är bara vissa "ordspråk" jag verkligen inte klarar av... Jag vet inte varför men jag känner inget hopp om mänskligheten när jag läser vissa saker, haha det låter stört men det är så:(
Nu tar jag ett exempel med att "man vill alltid ha det man inte kan få" och när man fått det vill man inte ha det längre. Då känner jag såhär. Vad FAN är det för skitsnack?? Okej, jag förstår vad man menar med det. Vissa människor vill ha det dom inte kan få och gillar bara jaktkänslan...
Och nu när jag tänkte ett tag kom jag fram till att det är nog mer människor som vill ha det man inte kan få än inte tänker så alls.. Jag tycker det är så deprimerande. Jag förstår själv inte varför jag ens bryr mig och orkar tänka på sånna saker när jag själv vet vart jag och människor i min närhet står? Men jag gör det. Jag är nog mest orolig att det inte ska finnas kvar någon som tänker som mig, som kan förstå mig..
Och nu när jag tänkte ett tag kom jag fram till att det är nog mer människor som vill ha det man inte kan få än inte tänker så alls.. Jag tycker det är så deprimerande. Jag förstår själv inte varför jag ens bryr mig och orkar tänka på sånna saker när jag själv vet vart jag och människor i min närhet står? Men jag gör det. Jag är nog mest orolig att det inte ska finnas kvar någon som tänker som mig, som kan förstå mig..
ren och skär smärta
Jag vill bara kunna känna att jag skulle kunna flytta till andra sidan av jordklotet och att du endå skulle göra vad som helst och betala allt du hade för att träffa mig.
Jag borde, jag ska känna så.
Jag vill aldrig behöva känna osäkerhet.
Jag vill aldrig behöva känna att jag är ensam fast jag har dig.
Jag vill aldrig behöva tänka tanken på att lämna dig.
Jag borde aldrig, jag ska aldrig behöva känna så.
Jag tror inte att man kan förlora sin riktiga kärlek.
Alla känslor är nästan omöjliga att förklara. Man försöker, men inga ord kan någonsin förklara en känsla. Det står jag fast vid, men jag ska försöka förklara vad jag menar med rubriken.
Två människor som inte ger upp, två människor som kämpar för deras kärlek. Man vet att det är värt det. Man vet att man kan diskutera och bråka hur många gånger som helst utan att det ska förändra nånting. Man vet att hur många människor och hur många saker som än kommer i vägen, tar man sig förbi dom tillsammans. För det är det starkaste som finns, äkta kärlek.
to make you into the person you were ment to be
Min pappa har frågat mig hur jag tänker och tycker om det som har hänt mig. Alla gånger jag flyttat fram och tillbaka. Jag svarade att jag verkligen inte är ledsen över nånting jag varit med om. Det har självklart varit jobbigt och det finns mycket som har gjort ont. Men det är så livet är, man blir kär, man träffar nya vänner, man blir sårad, man kastas hit och dit, man prövar på saker. Man går helt enkelt igenom olika kapitel i livet. Om inte alla saker, små som stora, skulle hänt mig skulle jag aldrig vara den jag är idag. Jag har lärt mig så himla mycket. För två årsen visste jag inte vad äkta kärlek var, nu vet jag det.
Jag tror att allting händer för en anledning. Det som händer, är menat att hända. Världens minsta sak kan förändra så otroligt mycket.
Jag vet inte hur mycket mer jag kommer förändras och växa som människa. Men jag vet att jag är en av de 17 åringarna som tänker längre och är mer medveten om livet än de flesta i våran ålder.
Jag vet inte hur mycket mer jag kommer förändras och växa som människa. Men jag vet att jag är en av de 17 åringarna som tänker längre och är mer medveten om livet än de flesta i våran ålder.
against all odds
Du måste hitta den personen som är värd att lida för. Alla kommer att såra dig på något sätt, mer eller mindre. Hitta den där speciella personen som är just för dig. Den som gör att alla lyckliga stunder man har tillsammans är fan så mycket värda att lida för! Kärlek är så ömtåligt, och vi gör allt för att försöka att inte få det att falla isär. Ibland faller allt isär, det är då vissa ger upp. Och vissa plockar upp bitarna igen, och igen om det så behövs.
