Promise me to catch her every time she falls


Varför är det så jäkla lätt att falla tillbaka i något dålig om man redan varit där?

Varför har jag så mycket lättare att se det som är dåligt, känna det som gör ont och omedvetet fokusera på det? Varför kan jag inte se det som är bra, känna det som gör mig lycklig och fokusera på det? 

Jag trodde att alla bitar skulle falla på plats nu, men jag antar att vägen upp tar lång tid. Att jag måste vänta. Jag längtar tills jag får känna den riktiga lyckan, det är allt jag vill just nu.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0